Hört i väderbutiken

-Vad tar ni för det där utsökta lilla stycket solsken i fönstret?

-17:90 kr kilot. Hur mycket vill du ha?

-Hmm… Midsommar är ju på G, liksom semestern… Tjaa, om man skulle ta och slå till på ett helt parti när man ändå är här!

-1 lastpall med solsken var det alltså. Det blir 17900 kr då tack! Och så kör vi hem det till dig, så du alltid har solsken var du än går för resten av sommaren!

-Det är taget. Väl investerade pengar!

Annonser

The Shit version 2

Vem kläckte egentligen den skitdåliga (hav gärna förbarmande över den astråkiga ordvitsen) idén att använda VIT borst på toalettborstar?? Det var ju typ lika bright som att mangla kläderna man fortfarande har på sig (punkt 224 på CPlistan för övrigt); Jag vill väl för i helvete inte visa min tronföljare i exakt detalj vad jag skrubbat bort från porslinet!?!
”Jahaaaa, här har det gått vilt till vid middagsbordet minsann, det framgår ju klart och tydligt av majsresterna på toaborsten…” ???? Bra jobbat toalettborstmakarna.
Eller? Nä.
Svart borst åt folket!

Måste ju för övrigt bara helt kort slänga in en så kallad brasklapp (fick en gång i tiden koll på exakt VARFÖR det kallades brasklapp, men har avyttrat den kunskapen och tömt papperskorgen. Tror emellertid att användandet av ordet fungerar i detta sammanhang) angående CPlistan.
Har ni inte läst den ännu så är det hög tid!

CP-listan

Total avsaknad av spindelkänsla…

… Måste väl det barn lida av, som dyker upp på dagis på morgonen, efter att ha tvingat sina föräldrar att låta spindelmannendräkten med inbyggda muskler få vara på, bara för att inse hur avgrundsfel det kändes när man sen kom till dagis och alla kompisarna hade vanliga kläder på sig… Inget nät kunde man spruta, och starkare än vanligt var man ju inte heller…

Det är ju inte direkt en dräkt man bara kan smälta in i resten av barnaskaran med om man har en dålig dag och vill vara lite inkognito…

Jobbigt.

…Together with the rumbo…

Eller ni kanske antar utmaningen? Kom igen, och låt mig få se om det finns NÅGONTING annat att replikera med på föregående statement…

Mumbojumbo

Slänger iväg ett inlägg med den totalt meningslösa uppgiften att informera om att jag för en gångs skull har vardagslyxen att skriva ett blogginlägg från en riktig dator, istället för telefonen (som jag oftast gör). Att jag sedan inte har ett enda dugg i huvudet att skriva om är ju en helt annan story. Eller vadå story förresten; hyfsat dåligt ordval, eftersom det ju i det här fallet handlade om just avsaknaden av en sådan…

Och det är nu ni trogna ”kommentatörer”, få till antalet men naggande goda som ni är, torde vara utlämnade åt ett ord, och ett ord allena:

Jaha.

The Shit

”Hhwiskey! Hhwhiskey!”
”Ancestors proteeeect meeee…”
”May they proteeeect yooouuuu…”
”I’m jumpin’ the pool tomorrow, you should come!”
”I said you look shitty Denise!”
”Maybe because it’s… Super bad ass!”

Listan av oneliners från en av världens roligaste filmer kan göras sjukt lång. Do indeed slap destiny in the face.
Har man inte sett, sätter man fart.

Himlen t o r

Ni vet det där ögonblicket som inträffar ca 21:43 en torsdagskväll, på cykeln hem från jobbet, efter ca två avklarade mil plus mördarbacke, totalt stumma ben och slipstunga, trött som en bergsget och hungrig som en trippellärka, mörkt och jävligt? Just det ögonblicket?

När plötsligt Robyns ”Indestructible” dånar i lurarna (och då speciellt syntsticket) och alla avgrundsuppförslut plötsligt bär av nerför? När den ökande farten bara får kroppen att vilja ge mer, mer och mer? När det känns som om man är den mänskliga motsvarigheten till en Lamborghini Gallardo, eller en stark jävla stridsvagn för den delen? När omgivningen susar så snabbt förbi en att den suddas ut och blir till tecknade laserstreck? När kroppen går från att ha känts totalt utbränd till att verka vilja köra på en evighet, och alla muskler samverkar i perfekt symbios, som de var skapta att göra? Ni vet? Det DÄR ögonblicket.

Där var jag igår kväll. I typ 20 sekunder. Innan nerförslöpan tog slut ungefär samtidigt som syntsticket i låten, och det bar av uppför igen den sista halvmilen…

Cykeln. Can’t live with it, can’t live without it.